Den som läst mest när jorden går under, vinner.

Publicerat: 1 juni, 2015 i bokbabbel
Etiketter:, , , ,

2fc9e-dsc_0058-786991Är det bara jag som känner så, eller är det så, att man måste läsa över 100 böcker om året för att räknas som en bokmal? Man måste läsa tills ögonen blöder, annars räknas det inte?

Är det en sån enorm prestige i att läsa flera böcker i veckan, om dagen? Eller är det så att folk läser alla dessa böcker för de överöses med rec.ex, så de känner sig tvingade att läsa tills ögonen trillar ur skallen? Eller är det bara för att man har en chans att vara bäst i något, att man när jorden går under så kan man stå först i ledet av bokälskarna och sträcka lite extra på sig, slå sig på bröstet och säga, ”Ha, jag vann, jag har läst flest böcker, jag är så grym!”

Skulle jag läsa så mycket som många gör, då skulle jag bli sönderstressad, jag skulle aldrig klara av dessa läsutmaningar åt höger och vänster, jag vill läsa det jag känner för, i min takt. Skulle jag gå på en utmaning där man typ ska läsa 50-100 böcker på ett år, då hade jag nog fått nog av böcker och läsande.

Jag spontanläser, jag vill inte läsa efter ett speciellt schema, jag vill läsa de böcker som jag är intresserad av, som får mig att köpa dom. Det finns en uppsjö av utmaningar och om man nu hoppar på dom blir det ju hur många böcker som helst på ett år. När får man tid att läsa ”sina” böcker, de där böckerna som man har i hyllan och som man bara längtar att få sätta tänderna i?

Visst 100 böcker på ett år är inte så mycket, det är det inte, men att ha det som mål skulle jag inte klara, jag hade som sagt blivit stressad av att just bli ”tvungen” att läsa dessa 100 böcker och dels hade jag känt mig stressad om jag efter halva året inte ens hunnit med 20. Sen så är det ofta andra utmaningar också, inte bara den att man ska läsa 100 böcker om året, utan man ska läsa nobelpristagare, deckare, historiska böcker, barnböcker, böcker som blivit film mm mm mm. Det snurrar runt i huvudet på mig varje år, det börjar runt den siste december då alla ska sina avräkningar, ”titta så mycket jag läst”. Visst folk får göra som de vill, de får verkligen läsa hur mycket de vill. Men vi som mysläser, vi som älskar böcker men som inte gillar utmaningar, räknas inte vi, för vi inte läser 17 miljoner böcker under en livstid?

Var hittar man utmaningen: ”Läs vad du vill, hur mycket eller lite du vill, men njut av varje ord under tiden”?

Jag vill njuta av mina lässtunder, mina böcker, alla ord i dem. Jag vill inte utmana vare sig mig själv eller någon annan, jag vill läsa de böcker jag känner att jag kan få ut något av. Och framförallt, jag vill komma ihåg vad boken handlar om långt efter jag läst den, det hade jag banne mig inte gjort om jag skulle läsa 100-300 böcker om året, då hade alla böcker bara gått in i varandra och jag hade bara blandat ihop de alla i en enda snurrig röra.

Så ni som känner som mig, jag tror inte vi ska skämmas eller ha dåligt samvete för att vi inte kommer upp i hälften av vad andra kommer upp i under ett år. Vi läser det vi vill i den takt vi hinner med och jag tror att vi är precis lika bra som alla andra.

Och ni andra, ni gör också som ni vill, absolut, men handen på hjärtat, blir det inte lite väl stressigt och lite väl mycket på ett år och kommer ni verkligen ihåg alla böcker ni läst, utan att fuska och läsa på era bloggar?

Ha nu en underbar lässommar och läs så mycket ni hinner och orkar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s