Inlägg märkta ‘bokprat’

Stängt

Publicerat: 6 juni, 2015 i bokbabbel
Etiketter:, , , , , ,

Drog med mig två av barnen till biblioteket idag. Jag skulle lämna tillbaka Mordet i Sussex och boken om Henry VIII’s alla fruar. Men vi möttes av en lapp i fönstret, det var stängt på nationaldagen. Hur vågar de!
Jaja, bara att åka hem igen.
Varför lämnade jag då tillbaka böckerna redan? Jo, det ska jag tala om för er. Den ena, Walters bok den läste jag ut igår. Väldigt bra, om än i kortaste laget och Henry och hans fruar. Den klarade jag inte av, inte just nu i alla fall. Dels gillar jag inte för fem öre att folk får försvenskade namn. Gubbskrället hette HENRY inte Henrik. Grrr! Och det var segt, för mycket fakta och på tok för många fraser på latin och andra språk jag inte behärskar, de var inte översätta. Jag vill inte ligga och googla en massa när jag ligger i sängen, på kvällen, med en bok. Så den boken åkte tillbaka igen.
Ska kolla upp om det är öppet i morgon, kanske vi har bättre tur då och kanske, kanske vi kan lämna tillbaka Isbarnen också. Den är kaaaaanooooon.

Annonser

Igår vår jag på stadsbiblioteket och skaffade mig ett lånekort. Jag har inte haft något på länge, länge. Jag lånade fyra böcker i farten. Minette Walters Mordet i Sussex, en bok om Henry VIII’s alla fruar, Isbarnen av Camilla Lagerqvist och Atom-Ragnar och mordbrännaren av Mikael Engström. Verkar vara bra böcker hela högen. Jag läser Walters och Isbarnen nu och det verkar lovande.
Det enda som känns lite jobbigt just nu är att böckerna ska lämnas tillbaka.

1270e-readingmaniacsFinns det någon regel för när man ska sluta med högläsningen för sina barn?
Jag får jämt kritik av barnens pappa för att jag läser för barnen. De är för stora, de måste läsa själv för att bli bättre på att läsa, jag är bara löjlig som gör det.

Jag ställer mig ofta frågan om han överhuvudtaget tänker på mysfaktorn, har han tänkt på att det nu för tiden är ett sätt för barnen att koppla av, få lite lugn och ro, komma till ro inför natten.

Hur kan han sätta regler på när vi ska sluta med läsningen på kvällarna? Vill barnen då läser jag, den dagen de inte vill, DÅ slutar jag. Inte en dag tidigare, inte för att någon har något att säga om läsningen.

Finns det ett bäst före-datum för högläsning? Vilken åldersgräns finns det, finns det någon lag på hur gamla barnen får vara?

Jag är för högläsning, hur stora barnen än är, för jag tror att det får barnen intresserade av att läsa själv. Sen vad sura, bittra gubbar säger, det ger jag blanka fan i.

2fc9e-dsc_0058-786991Är det bara jag som känner så, eller är det så, att man måste läsa över 100 böcker om året för att räknas som en bokmal? Man måste läsa tills ögonen blöder, annars räknas det inte?

Är det en sån enorm prestige i att läsa flera böcker i veckan, om dagen? Eller är det så att folk läser alla dessa böcker för de överöses med rec.ex, så de känner sig tvingade att läsa tills ögonen trillar ur skallen? Eller är det bara för att man har en chans att vara bäst i något, att man när jorden går under så kan man stå först i ledet av bokälskarna och sträcka lite extra på sig, slå sig på bröstet och säga, ”Ha, jag vann, jag har läst flest böcker, jag är så grym!”

Skulle jag läsa så mycket som många gör, då skulle jag bli sönderstressad, jag skulle aldrig klara av dessa läsutmaningar åt höger och vänster, jag vill läsa det jag känner för, i min takt. Skulle jag gå på en utmaning där man typ ska läsa 50-100 böcker på ett år, då hade jag nog fått nog av böcker och läsande.

Jag spontanläser, jag vill inte läsa efter ett speciellt schema, jag vill läsa de böcker som jag är intresserad av, som får mig att köpa dom. Det finns en uppsjö av utmaningar och om man nu hoppar på dom blir det ju hur många böcker som helst på ett år. När får man tid att läsa ”sina” böcker, de där böckerna som man har i hyllan och som man bara längtar att få sätta tänderna i?

Visst 100 böcker på ett år är inte så mycket, det är det inte, men att ha det som mål skulle jag inte klara, jag hade som sagt blivit stressad av att just bli ”tvungen” att läsa dessa 100 böcker och dels hade jag känt mig stressad om jag efter halva året inte ens hunnit med 20. Sen så är det ofta andra utmaningar också, inte bara den att man ska läsa 100 böcker om året, utan man ska läsa nobelpristagare, deckare, historiska böcker, barnböcker, böcker som blivit film mm mm mm. Det snurrar runt i huvudet på mig varje år, det börjar runt den siste december då alla ska sina avräkningar, ”titta så mycket jag läst”. Visst folk får göra som de vill, de får verkligen läsa hur mycket de vill. Men vi som mysläser, vi som älskar böcker men som inte gillar utmaningar, räknas inte vi, för vi inte läser 17 miljoner böcker under en livstid?

Var hittar man utmaningen: ”Läs vad du vill, hur mycket eller lite du vill, men njut av varje ord under tiden”?

Jag vill njuta av mina lässtunder, mina böcker, alla ord i dem. Jag vill inte utmana vare sig mig själv eller någon annan, jag vill läsa de böcker jag känner att jag kan få ut något av. Och framförallt, jag vill komma ihåg vad boken handlar om långt efter jag läst den, det hade jag banne mig inte gjort om jag skulle läsa 100-300 böcker om året, då hade alla böcker bara gått in i varandra och jag hade bara blandat ihop de alla i en enda snurrig röra.

Så ni som känner som mig, jag tror inte vi ska skämmas eller ha dåligt samvete för att vi inte kommer upp i hälften av vad andra kommer upp i under ett år. Vi läser det vi vill i den takt vi hinner med och jag tror att vi är precis lika bra som alla andra.

Och ni andra, ni gör också som ni vill, absolut, men handen på hjärtat, blir det inte lite väl stressigt och lite väl mycket på ett år och kommer ni verkligen ihåg alla böcker ni läst, utan att fuska och läsa på era bloggar?

Ha nu en underbar lässommar och läs så mycket ni hinner och orkar!

9789129640038_200Kartonnage
Språk: Svenska
Serie: Kaspar
Läsålder: 6-9 år
Antal sidor: 149
Utg.datum: 2009-05-25
Upplaga: 2
Förlag: Rabén & Sjögren
Illustratör/Fotograf: Helena Willis
Dimensioner: 206 x 155 x 15 mm
Vikt: 280 g
SAB: Hcf
ISBN: 9789129670714
Betyg: 5 av 5

Vårt omdöme:

Jag har även läst denna för den lite äldre sonen. Och den var helt underbar. Vi skrattade så tårarna rann emellanåt och vi båda gillade att författaren vågat sig på att låta karaktärerna svära och hålla på. Jag tror att många föräldrar säkert väljer att inte läsa dessa svordomar för sina barn, men sån är inte jag. Jag läser allt som står i en bok oavsett vad. Dessa svordomar passade så bra in i både berättelsen och på karaktärerna. Själva historien var väldigt rolig och även lite spännande. Den var lättläst och även denna bok var svår att lägga ifrån sig.

Det fanns en hel del roliga namn och de fick och att skratta, för jag uttalade de nog lite tokigt.

Det är en bok som man har mycket att prata om när man läst den och det gillar jag, att kunna ha lite boksnack med barnen efter man läst en bok.

Jag bara älskade morfar, han levde ett enkelt liv, ett liv som vi nu för tiden glömt av. Att det materiella inte betyder något. Skulle gärna vilja leva lite så, ta dagen som den kommer och inte hela tiden jaga efter att ha mest, bäst och dyrast saker.

Jag tycker att ni borde läsa dessa böcker för era barn och då inte censurera de. Svordomarna är inte så farliga, de gör bara boken levande och äkta. Tyvärr verkar det som de är slut på förlaget, men kolla bibblan eller antikvariat de är värda lite jobb.

Vad handlar den om?

Det spritter och myllrar i böckerna om Kaspar – av berättarglädje, humoristiska sidospår, kloka reflektioner. Och sist men inte minst – de har ett portättgalleri man inte glömmer i första taget. Äntligen kommer dessa pärlor ut i ny upplaga.

Där nere i djupet, ute på Åhmans fiskevatten, lurar jättegäddan. Om morfar och Kaspar lyckas dra upp den, vinner de den stora fisketävlingen. Det finns bara två problem: 1. Åhman tillåter inte att man fiskar på hans vatten, och han älskar att lyfta barn i öronen. 2. Atom-Ragnars gäddor är jättelika. Har han verkligen fiskat upp den själv som han påstår …

Kaspar och morfar bor i en liten by så liten att den knappt syns på kartan. Någonstans i finnskogarna runt Siljan ligger den. De livnär sig på att tälja dalahästar och att tjuvfiska. Andra figurer är den snikne handelsmannen Atom-Ragnar som ler amerikaleende mot alla (som har pengar), den läskiga tanten Isabell som är synsk och den arge och stenrike Åhman som tror att han äger hela byn.

Mikael Engströms böcker om Kaspar är generösa berättelser. De innehåller allt från skrönor, burdust språk, dasshumor och svordomar till vackra naturskildringar och kloka, poetiska tankar. Helena Willis illustrationer kompletterar stämningen perfekt.

UppdragetInbunden
Språk: Svenska
Serie: Svarta rosorna (del 1)
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 158
Utg.datum: 2014-05-02
Upplaga: 1
Förlag: B Wahlströms
Medarbetare: Danneker-Engström, Cecilia (form)
Dimensioner: 210 x 140 x 14 mm
Vikt: 251 g
SAB: Hcg
ISBN: 9789132162602
Betyg: 5 av 5

Vårt omdöme:

Detta var en bok som sönerna först var lite skeptiska till, det handlade ju om en tjej och inte kunde väl den vara något för två tuffa killar.Men jag som varit väldigt nyfiken på den sen jag fick den på bokmässan förra året började läsa den för dom för ett par veckor sen. Och nu är det ingen av oss som ångrar valet av bok.

Den är otroligt spännande och välskriven. Vi gillar karaktärerna och miljön, även om vi inte fått kläm på var exakt de bor. Men det är inget som stör vare sig läsningen eller upplevelsen. Vi vet att det är i Värmland och i närheten av Årjäng, det räcker bra.

Den är lättläst och jag vet att killarna, 11 år, skulle kunna läsa den själv, men jag tycker att den där lässtunden på kvällen är så mysig å jag läser mer än gärna för dom.

Om jag ska komma med något negativt om den så är det en del som kändes lite fel, det var inte heller något som störde men när ena flickan lade sin hand i pojkens knä fast de stod så reagerade vi. Hade de satt sig ner igen på bara någon sekund? Men som sagt inget att hänga upp sig på, men vaksamma öron uppmärksammade det.

Pojkarna tyckte boken var spännande, de ville inte att jag skulle sluta läsa. I början läste jag ett kapitel per kväll, men på slutet var det betydligt fler. De ville hela tiden höra mer och mer och jag ska ärligt säga att jag själv hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag ville till och med ta med mig den ner och läsa färdigt boken.

Så vill ni ge era barn en spännande läsupplevelse så tycker jag att ni ska skaffa denna till dom. Passa då på att skaffa uppföljaren Isbarnen också, det ska vi göra.

Vad handlar den om?
Sommaren 1943 ska Maja fylla 13 år. Hon bor med sin familj i ett litet samhälle i Värmland. Bara några mil bort, på andra sidan den norska gränsen, tas judiska familjer till fånga och skickas till koncentrationsläger i Tyskland. När Maja får två nya vänner den norska flickan Hilde och den judiske pojken Ben inser hon att kriget trots allt inte är speciellt långt bort. När de tre vännerna får höra att nazisterna är ute efter en motståndskvinna som kallas för Svarta Rosen bestämmer de sig för att göra vad de kan för att hjälpa till. Ett beslut som visar sig vara mycket farligare än de kunnat tro. Uppdraget är en bok om vänskap, mod och att göra det rätta även när det är svårt. Det är också en berättelse om en tid i Sverige som det inte har skrivits så mycket om tidigare.